Det är sällan tyst i det Köppska residenset. Lilly sjunger en del och pratar en massa. Ofta enstaka ord, som man för det mesta förstår, men ibland några ord ihop, t.ex "Pappa sitta där", "Ha Hoppe" och "Mamma komma". När mamma eller pappa inte förstår så blir det oftast "Nä, nä, nä" eller kroppsspråk som t.ex. att kasta bort saker man inte vill ha. Kanske inte det trevligaste sättet att kommunicera, men tydligt. Härligast är så klart ändå bubbelskrattet som oftast dyker när man busar. Det är som sagt sällan tyst och aldrig tråkigt med Lilly.
Notera gärna plattfisken som stryks nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar